Höst?

Tillslut, efter en otroligt härlig och varm sommar har hösten börjat närma sig. Det mörknar fortare på kvällen, löven faller för fullt i ekhagen och hästarna har börjat sätta vinterpäls. Det är sorgligt, men lite mysigt också. Jag gillar hösten, vintern kan jag däremot vara utan.... Usch.

Grand har haft en liten "höstdepression" sedan vi kom hem från trailclinicen. Han har varit trött och hängig och inte haft lust med något alls. Jag har funderat på om han håller på att bli sjuk, men nej, så illa är det inte, han är bara lite trött och sliten. Att det blir kallare och mörkare känner ju även hästarna av, så det är helt ok att vara trött. Dessutom håller han på och fäller sommarpälsen och sätter vinterpäls, och precis som när han fällde vinterpälsen i våras så tar det på honom, det går åt mycket energi bara till det och han blir lite öm i huden.

Så förra veckan tog vi det bara lugnt. Vi red ut på en del skritturer och körde lättare pass på ridbanan, mycket gos och myket beröm för det lilla. Jag har också varit trött så veckans tempo har passat mig rätt bra också.

I helgen har Grand vilat och igår verkade han piggare än på länge. Så den här veckan får vi se hur landet ligger och köra efter det. Förhoppningsvis är vi båda lite piggare och orkar fortsätta där vi slutade.

/Malin

Trailmani!

I helgen var vi på trailclinic för Erik Brodin i Falköping. Det var jätteroligt! Jag har aldrig testat trail innan och jag tror att det faktiskt kan bero på att jag är lite bekväm (läs: lat). Trail kräver finess, tankeverksamhet och noggrannhet och det kräver att man har en bra kommunikation med sin häst. Brister i kommunikationen blir så uppenbar i trail, därför tror jag att jag undermedvetet låtit bli att försöka mig på det. Det är för jäkla svårt helt enkelt!

Men, jag har bestämt mig för att med Grand vill jag inte göra något halvdant. Jag vill att vi ska förstå varandra, acceptera varandra, tycka om varandra och vara ett sjuhelsikes team! Därför vill jag gräva fram alla små problem vi stöter på, peka ut dem, fullkomligt penetrera dem och bryta ner dem. Det är så man kommer framåt!

För ett par veckor sedan var jag med och tittade på när Malin och Lena var på clinic för Erik. Det verkade kul, så jag försökte testa lite själv med Grand hemma. Det gick åt skogen, så därför bestämde jag att om det blir en till clinic för Erik snart igen så ska vi vara med! Så sagt och gjort helt enkelt. Och det var rätt bra tänkt! Det var både roligt och lärorikt. Erik är pedagogisk och duktig och jag fick bekräftat lite som jag tänkt på ett tag...

Jag vill ju rida reining, och på sikt gärna även på kossor. Och just därför ska vi se till att bli riktigt grymma på trail! Sambandet kanske tycks lite svårt att se... Men som jag ser det finns det en mycket tydlig parallell med arbetet vi gjorde på trailclinicen och det vi tränar på i reiningen. Trailen kräver att vi kan samla alla gångarter, flytta för skänkeln åt alla möjliga håll och kanter, göra snygga övergångar med så små hjälper som möjligt. Att vi kan stanna upp, stå stilla, ta det lugnt och smyga med små, små steg, göra bra tempoväxlingar och att Grand är orädd och vågar ta sig an vilket hinder som helst om jag ber honom. Och av mig kräver det att jag tänker efter och planerar min ridning, att jag tittar upp och lär mig sitta ordentligt och snyggt i sadeln och rida med säte och skänklar istället för handen. Med andra ord precis det vi behöver träna på i reiningen också! Jag tror helt enkelt att lite trailträning kan ge en otroligt bra grund att arbeta vidare på och jag tror att det är precis det vi behöver.

Så, vi har helt enkelt prioriterat om lite. Eller nej, det har vi inte - att rida reining är fortfarande vårt slutgiltiga mål, vi har bara bytt strategi! Varför göra något alls, om man inte ska göra det ordentligt? Right? :)

/Malin