Spanska hästen...

Oj, nu var det länge sedan jag bloggade! Får skylla på att det har varit lite hektiskt den senaste tiden, mest på skolfronten. Jag både längtar och våndas över att ta studenten. Det ska bli skönt att slippa skolan, men vad ska jag göra sen?

Well, well.. Sedan sist har det hänt massa roliga saker! I tisdags förra veckan tränade vi för Robert. Det var grymt kul, as always. Jag blev uppmanad att långtrava mer, mer, mer! Har inte ridit så mycket de senaste dagarna, men när jag gjort det har vi långtravat mycket och jag tycker redan att han känns bättre. Han har fått grymt mycket mer motor och det är endast positivt, nu finns det lite mer "kraft" att jobba med, härligt!

Vi började även jobba med galoppombyten, svårt!! Jag är helt lost när det gäller galoppombyten, verkligen. Grand tyckte också att det var svårt. Så det har vi inte tränat nåt mer på, jag känner att jag inte kan träna på det själv för jag vet inte vad jag gör. Men det kanske vi får tillfälle att ta itu med på clinicen! Vi ska nämligen åka på clinic för Robert den 8-9 maj, tjoho!

I lördags var Frida med familj här! Roligt att äntligen träffa hela "familjen Grand". Frida trodde inte att han kände igen dem, men det tror nog jag :)

I går busade vi runt på ridbanan med Malin och Liona. Blev väl inte så seriöst för vår del, jag tror jag hade tankarna på lite annat håll. Men vi red lite i halsring vilket känns väldigt nyttigt. Jag måste verkligen lära mig att rida mer med sätet och mindre med händerna. Den svagheten blir så uppebar när man tar av tränset.

Jag har börjat lära Grand spansk skritt. Han tycker det är jätteroligt och viftar friskt med frambenen. Både på gott och ont dock... han gör det lite närsom just nu, haha. Men han är smart, så jag tror nog att han kommer räkna ut att det inte tjänar något till att göra det utan att någon ber honom, hoppas det iallafall ;)

Tjipp! /Malin

Grand - den fula lilla ankungen...

Idag när jag kom ut till stallet möttes jag av en sorglig lite figur. Grand stod i trädgårdshagen och bara såg allmänt sorglig ut.

Han är verkligen som den fula lilla ankungen just nu. Han har massor med sår och kala fläckar överallt på kroppen efter ett bråk i hagen när vi släppte ihop alla hästarna för drygt en vecka sedan. Katja och Eros gav sig på Grand och Ajax och jagade dem. Eros och Grand som varit så himla bra kompisar. De är de fortfarande, men vi har konstaterat att Eros helt enkelt inte kan gå med både ston och valacker i samma hage, har har för mycket hingst i sig ännu. Trots att bollarna är borta sen ett par veckor. Och Katja hängde på.
De bråkade inte under tiden vi stod och kollade på dem utan kom igång efter att vi åkt. Och när Lena kom hem och hörde dem bröta i hagen var de alldeles för uppjagade och det var för mörkt för att kunna ingripa. Så det var bara för henne att hoppas på att Grand och Ajax skulle lyckas hitta ett gömställe någonstans i den sex hektar stora skogshagen och härda ut natten. Dagen efter hittade vi ett lapptäcke till Grand med skrapsår, bitsår, rispor och sparkmärken överallt. Stackare!! Tack och lov var inget av såren särskilt farliga, även om de är väldigt fula, och ingen skadade sig allvarligt.

Plus att han bara har två skor sedan den mindre lyckade skoningen förra veckan. Framhovarna är redan ganska nedslitna och han ömmar på grus. Jag jagar veterinärer för att få någon som kan komma och sedera honom samtidigt som hovslagaren kan, men de verkar ha väldigt mycket att göra... Suck.

Till råga på allt så har jag inte hunnit borsta honom ordentligt på ett par dar vilket resulterat i att han är dammig och skitig och fäller som en tok.

Så tänk er: en skitig, sårig, ömhovad häst som haltar fram fram på gårdsplanen. Det är Grand just nu! Stackare...

Imorgon ska jag jaga hovslagare och veterinär och se till att få en tid snarast så vi kan få framhovarna skodda. Sen ska jag köra en ordentlig omgång med borsten, ta ordentligt hand om alla sår och peta i honom lite Arnica. Han kommer bli som ny inom kort! :)

/Malin














Bild: En sårad Grand. Robert tyckte att rispan framför knäet såg
ut som ett sporrmärke. Usch, hemska tanke! Snyggt är det inte,
men det läker väldigt fint! :)

Händelserika dagar...

De senaste dagarnas avsaknad av bloggande beror inte på att jag inte haft någonting att skriva om, tvärtom! Det har varit så mycket på G att jag inte hunnit sätta mig framför datorn. Oftast blir det så att jag börjar formulera ett inlägg i huvudet men innan jag vet ordet av händer något nytt jag vill skriva om! Så I give it a shot och varnar för svamligt och alldeles för långt inlägg...

Jag har lov den här veckan, vilket har inneburit mycket hästande de senaste dagarna. I helgen passade jag och min lille vovve gården och djuren och det var såå mysigt! Ska passa från lördag till söndag denna helgen med. Finns det något mysigare än att traska runt bland katter, kaniner, hästar och höns och pilla med lite allt möjligt? Så fridfullt och härligt. Eller ja, med Springsteen på högsta volym och en galen hund i hälarna är det till synes inte särskilt fridfullt, men det ger mig peace at mind.

I tisdags kom hovslagaren. Det gick inte som hoppats. Grand fullkomligt vägrade att bli skodd på höger fram, igen. Det är lite av ett mysterium som vi börjat bena i. Han är inte rädd, han har inget problem med att man håller eller bankar i hoven, men så fort skon läggs på drar han undan benet. Lena, som är massör och kinesiolog tittade över honom och kom fram till följande: han är svullen i vänster frambog/ben och står hela tiden med all tyngd på höger fram. Detta kan orsaka att han tycker det är obehagligt att bli skodd på höger fram, då måste han lägga över vikten på vänster fram. Besvären kommer dock inte ursprungligen från vänster frambog/ben, utan tas bara i uttryck där. Ursprungligen kommer det från höftkulorna. Men, Lena, och hovslagaren, tror ändå att det är enkelt att lösa. Jag fick övningar jag skall göra för att stärka höfterna, så får vi se om det ger någon effekt. Det är iallafall en första teori att arbeta med.

I går hade vi vår första träning tillsammans för Robert Lagergren! (Frida: här kan du läsa om Robert om du vill, www.reinedcowhorse.se). Det var superkul och sjukt spännande! Blev mest basic "förstaträning". Jag red och Robert tittade och hittade saker att jobba på. Mycket neckreining, galopp i stora och små volter, back och spinn. Vi fick uppgifter att träna på tills nästa gång. Skall främst fokusera på att försöka flytta ridningen från munnen till sätet, samt att fila lite på neckreiningen som behöver påminnas om efter all ridning på kimblewick.

Sedan bekräftade Robert Lenas teori lite. Han observerade att Grand var stel i bakkärran och tyckte att jag skall långtrava honom minst 15 minuter varje dag så att han kommer igång lite och länger steget i traven. För övrigt tyckte han att Grand var trevlig och duktig, fast det är ju inget nytt för någon ;)