Galoppera på ängen...

...kan möjligtvis vara det roligaste som finns! Snön på ängen når hästarna till kotorna (tack vare att det blåser rätt mycket) och är perfekt att rida i. Så vi har farit runt två kvällar i rad haft roligt tillsammans! Hästarna är entusiastiska, men tycker det är rätt jobbigt med ;)

Det är väl det enda som är kul med snön, annars åsamkar den rätt mycket besvär; att ta sig ut till stallet är en smärre pärs. Men kan vi rida på ängen hela vintern kan iallafall jag leva med det!

En lurvig Grand från förra vintern.

Iskallt och alldeles för tidigt...

Ganska bra sammanfattning på min morgon! :)

Kickade igång dagen klockan sex med äggröra och bacon (breakfast of champions). Sedan skjutsade jag lillsyrran till skolan och styrde mot stallet. Grand blev lite förvånad över att se mig så tidigt - jag brukar vanligtvis halka in vid lunchtid - men han verkade tycka det var heeelt ok (att döma av gnäggningen jag fick. Jag vet att det är för att jag är hans vandrande matmaskin, men det värmer i hjärtat ändå).

Vi sadlade och tog oss ned till den genomfrusna ridbanan. Ägnade tjugo minuter åt att värma upp från marken. Circling, lite ledövningar osv. Körde även en kanonövning jag lärde mig när jag red AR ett tag (hann för övrigt aldrig börja rida, vi kom bara till markövningarna, tss). Den går i mycket korta drag ut på att få in innerbenet mitt under hästen (böjt spår), där man vill att hästen ska trampa för att bära upp sig. Mycket enkel övning som ger ökad balans, bärighet och styrka, som alla borde ägna sig åt. Kom på att jag helt glömt bort den övningen och bestämde lite raskt att göra det med Grand varje dag innan ridning. Hans innerben var inte alls där det skall vara. Han trampade utanför spåret istället för att sätta benen under sig, så det måste vi ändra på.

Efter uppvärmningen körde vi lite andra dressyriga grejer. Eftersom ridbanan är, som nämnt, stenhård och det knappt går att trava, så ägnade vi lite tid åt skrittövningar. Lite öppna, sluta, skänkelvikning och voltarbete. Våra dressyrövningar är mycket mindre fancy än vad det låter, men det gör Grand mjuk och fin i kroppen och det är ju det som är meningen :)

Sedan blev det full rulle på ängen! Yihaaa! Även den var rätt hård och lite hal, men det sket vi i. Vi travade i friskt tempo och galoppera där det gick (med livet som insats). Sen klättrade vi upp och ned i hagen en stund innan vi styrde tillbaks till stallet för att stretcha och käka mat.

Halv elva brummade jag hemåt igen och kom hem lagom till jag egentligen brukar gå upp. Mycket härlig start på dagen, må jag säga!

Vi tog en bild på oss. Men ser det inte, men det är Grand som håller i kameran ;)


Glanti-klanti med sin otroligt proffsiga klippning!

Tjiho! /Malin

Det stora experimentet...

Jag är ju sämst på att blogga, eller vad? Det ekar alldeles för stora hål mellan uppdateringarna. Men jag skyller det helt och hållet på:

1. Min kamera är sönder. Det känns inte lika roligt att blogga när jag inte har några dagsfärska bilder att lägga in.

2. Vårat internet är urkasst! Det funkar i princip bara kl 6 på morgonen, fråga mig inte varför... Nu börjar klockan närma sig halv nio, så jag är mäkta förvånad över att det fungerar helt ok fortfarande. Men hur sugen är man på att gå upp och blogga sex på morgonen?

MEN jag ska faktiskt försöka mig på att uppdatera minst en gång i veckan under ett par veckors tid. Vi får se hur det går.

Det senaste är att vi just nu tränar stenhårt. Grand har mycket energi att göra av med, så vi rider varje dag så han ska få tillräckligt utlopp för det. Jag och Malin och Liona har löst medlemskap på den lokala ridklubben och varit i ridhuset och ridit ett par gånger. Det är lite vardagslyx ändå.

Nästa lördag (eller söndag??) ska vi ha gemensam ridning med klubben och har vi tur finns det då en kamera på plats (om jag känner Sophie rätt).

Helgen därefter skall vi åka Till Waldermar Wass på reiningclinic. Det ska bli spännande! Så tills dess skall Glanti-klanti transformeras från rund, busig och överpigg till välriden reininghäst. Haha, vi får se hur det går! Jag är dock vid gott mod ;)

På återseende! /Malin

Upcoming: sommarabstinens!

Min sommarabstinens brukar infinna sig i slutet på augusti ungefär och sedan växa i takt med att kvällarna blir mörkare och temperaturen sjunker. Jag är en sommarmänniska - jag älskar sommaren och jag avskyr vintern. Och kommande vinter ska bli den kallaste på tusen år har jag fått berättat för mig typ femtielva gånger...

Varje höst brukar jag försöka arbeta ihop nån slags plan i mitt huvud för hur jag ska stå ut kommande månader. I år har jag lite dåligt med planer, jag vet inte riktigt hur jag ska hantera all kyla och allt mörker. Det allra bästa hade varit att bara ta allt pick och pack, hela familjen och alla djuren och emigrera till nåt varmare ställe. Men det är ju inte gjort i en handvändning precis.
Just det är enda egentliga anledningen jag kan se till varför jag skulle vilja vara rik - att man kan använda sina pengar till att köpa sig sommar året om. Nej, jag måste fötts i fel land helt enkelt.

Men vare sig jag vill eller inte så kommer vintern, just deal with it. Grand (eller Gluppi som är hans senaste smeknamn, tss) har varit en riktig buspojke det senaste. Kylan gör honom alldeles sprallig och skuttig. Det är helt ok för mig! Han blev ju lite trött under pälssättningen, så jag är glad att han är på G igen!

Vi hade en incident med klippmaskinen förra veckan, den gick sönder när halva Grand var klippt! Han såg inte riktigt klok ut! Men nu är den fixad och Grand är nästan färdigklippt. Han tycker det är obehagligt att blir klippt mellan frambenen (kan kanske bero på att jag råkade lugga honom, min klantarsel) och i ljumskarna (helt förståeligt), så vi tar det lite i omgångar. Takes a lot of time and carrots :) Men det blir nog bra när det är klart!

I övrigt så håller jag på med slutfasen av mitt körkort. Förhoppningsvis kommer det att göra vintern lite mer uthärdlig. Sen när det är klart ska vi bara köpa en ny bil med dragkrok och en ny transport sen jävlar ;)

Uppdatering

Hösten är här på riktigt med allt vad det innebär. Jag och Grandi har tagit det väldigt lugnt, och vi planerar att fortsätta med det. Det är skönt att inte ha några mål och nåt fokus på att prestera utan bara ta det cool och ha det mysigt tillsammans.

På måndag åker platsen av och vanliga skor ska slås på. Det är lite trist att vi inte fått något tillfälle att träna i ridhus med dem, men kassan har varit skral och inte tillåtet några träningar i sommar. Jag har lagt ut så mycket pengar på skorna i sig att jag inte haft råd att använda dem, haha. Så det kan bli! Vi får hoppas att jag inte får jobb inom de närmaste månaderna, då har jag kanske råd att träna och kommer bli bitter över att vi inte har platesen kvar ;)

Höst?

Tillslut, efter en otroligt härlig och varm sommar har hösten börjat närma sig. Det mörknar fortare på kvällen, löven faller för fullt i ekhagen och hästarna har börjat sätta vinterpäls. Det är sorgligt, men lite mysigt också. Jag gillar hösten, vintern kan jag däremot vara utan.... Usch.

Grand har haft en liten "höstdepression" sedan vi kom hem från trailclinicen. Han har varit trött och hängig och inte haft lust med något alls. Jag har funderat på om han håller på att bli sjuk, men nej, så illa är det inte, han är bara lite trött och sliten. Att det blir kallare och mörkare känner ju även hästarna av, så det är helt ok att vara trött. Dessutom håller han på och fäller sommarpälsen och sätter vinterpäls, och precis som när han fällde vinterpälsen i våras så tar det på honom, det går åt mycket energi bara till det och han blir lite öm i huden.

Så förra veckan tog vi det bara lugnt. Vi red ut på en del skritturer och körde lättare pass på ridbanan, mycket gos och myket beröm för det lilla. Jag har också varit trött så veckans tempo har passat mig rätt bra också.

I helgen har Grand vilat och igår verkade han piggare än på länge. Så den här veckan får vi se hur landet ligger och köra efter det. Förhoppningsvis är vi båda lite piggare och orkar fortsätta där vi slutade.

/Malin

Trailmani!

I helgen var vi på trailclinic för Erik Brodin i Falköping. Det var jätteroligt! Jag har aldrig testat trail innan och jag tror att det faktiskt kan bero på att jag är lite bekväm (läs: lat). Trail kräver finess, tankeverksamhet och noggrannhet och det kräver att man har en bra kommunikation med sin häst. Brister i kommunikationen blir så uppenbar i trail, därför tror jag att jag undermedvetet låtit bli att försöka mig på det. Det är för jäkla svårt helt enkelt!

Men, jag har bestämt mig för att med Grand vill jag inte göra något halvdant. Jag vill att vi ska förstå varandra, acceptera varandra, tycka om varandra och vara ett sjuhelsikes team! Därför vill jag gräva fram alla små problem vi stöter på, peka ut dem, fullkomligt penetrera dem och bryta ner dem. Det är så man kommer framåt!

För ett par veckor sedan var jag med och tittade på när Malin och Lena var på clinic för Erik. Det verkade kul, så jag försökte testa lite själv med Grand hemma. Det gick åt skogen, så därför bestämde jag att om det blir en till clinic för Erik snart igen så ska vi vara med! Så sagt och gjort helt enkelt. Och det var rätt bra tänkt! Det var både roligt och lärorikt. Erik är pedagogisk och duktig och jag fick bekräftat lite som jag tänkt på ett tag...

Jag vill ju rida reining, och på sikt gärna även på kossor. Och just därför ska vi se till att bli riktigt grymma på trail! Sambandet kanske tycks lite svårt att se... Men som jag ser det finns det en mycket tydlig parallell med arbetet vi gjorde på trailclinicen och det vi tränar på i reiningen. Trailen kräver att vi kan samla alla gångarter, flytta för skänkeln åt alla möjliga håll och kanter, göra snygga övergångar med så små hjälper som möjligt. Att vi kan stanna upp, stå stilla, ta det lugnt och smyga med små, små steg, göra bra tempoväxlingar och att Grand är orädd och vågar ta sig an vilket hinder som helst om jag ber honom. Och av mig kräver det att jag tänker efter och planerar min ridning, att jag tittar upp och lär mig sitta ordentligt och snyggt i sadeln och rida med säte och skänklar istället för handen. Med andra ord precis det vi behöver träna på i reiningen också! Jag tror helt enkelt att lite trailträning kan ge en otroligt bra grund att arbeta vidare på och jag tror att det är precis det vi behöver.

Så, vi har helt enkelt prioriterat om lite. Eller nej, det har vi inte - att rida reining är fortfarande vårt slutgiltiga mål, vi har bara bytt strategi! Varför göra något alls, om man inte ska göra det ordentligt? Right? :)

/Malin

Bushäst

Grand Rekar läget...

När Malin tittar bort i tre sekunder tar han chansen och rymmer ut på logen!

Va, nää jag har väl inte gjort något?

Nedrans bushäst är vad han är!

Westerndag i Loo

I lördags hade vi en "westerndag" i stallet! Vi arrade det genom vår finfina klubb Alingsås Western Riders och det blev himla trevligt och lyckat tycker jag. Jag och Grand var med och visade upp. Det var jätteroligt och Grand var så duktig! För att se fler bilder, klicka här.

/Malin

Kosseträning!

Idag var jag och Grand med på vår allra första kosseträning! Det var sjukt jäkla kul! I'm still processing och klockan är långt över läggdags, så jag ska inte ens försöka gå in på detaljer. Men det var iallafall otroligt roligt och Grand var hur cool som helst! Jag har väl ungefär lika mycket talang för att rida på kor som att rida reining (inte alls med andra ord), men övning ger färdighet och det här vill jag göra igen!

Vi ska rida mer på tränsbett och arbeta på bromsen. Och tagga till nästa gång!

Och förresten, Grand är bäst :)

Sköna dagar

Vad jag har blivit dålig på att uppdatera! Jag får väl skylla på att jag de senaste veckorna varit i stallet så mycket att jag knappt haft tid att sitta vid datorn. Det är sweet, precis så borde det alltid vara!

Vi har kommit igång efter vilan och börjat avverka delmål på vår sommarlista. Känns härligt! Däremot har vi inte hunnit träna än efter uppehållet, men det tar vi snart.

Jag var med Malin på kosse-clinic förrförra helgen för Robert och med båda systrarna Johansson på trail-clinic för Erik Brodin igår. Jag blev peppad på båda grenarna och längtar efter att få prova själv! Det är väldigt lärorikt och roligt att titta på andra (även om det är ännu roligare att vara med själv). Jag stod mestadels bakom kameran vid båda tillfällena, men försökte ändå öppna öronen och lyssna och ta till mig så mycket som möjligt. Kunskap är guld värt!

För övrig har Grand fått nya, fina benskydd och bell boots (studentpresent från hela stallgänget). De är orangea och fräsiga och jag älskar dem! Jag ska försöka uppdatera så snart vi gjort något värt att delge. Tills dess, hug your horses!

Bilder från idag som Malin tog:
/Malin

Cowgirl på heltid...

Jaha då var gymnasiet avklarat och jag är numera cowgirl på heltid. Åtminstone för en liten tid framöver ;)

Grand har fått vila i nästan två veckor då jag varit upptagen med diverse student-trams. Men nu ska vi komma igång igen. Jag har en lång lista med saker vi ska jobba på i sommar, så sysslolös är det sista jag kommer att bli!

• Lastning - Har blivit ett problem, Grand vill inte gå in i transporten. Förra veckan skulle vi till kiropraktorn, men det slutade med att vi fick lämna Grand hemma för han totalvägrade. Orsaken är ett mysterium. Visst har han innan alltid tvekat lite, men det har blivit lite värre för varje gång vi åkt. Det borde blivit bättre, jag har bara använt positiv förstärkning (förutom när Robert ingrep och rätt och slätt knuffade upp Grand på transporten. Men det var ju inte särskilt traumatiskt), jag tycker att vi hittills alltid har lastat på ett lugnt och avstressat sätt och Malin kör mycket långsamt och försiktigt. Men detta skall vi se till att ta tag i.

• Flugspray - Tillhör en av Grand stora fasor. Rädslan för alla sorters spray ska vara borta efter sommaren.

• Regnkappan - Även det en fasa. Det får bli mycket träning med presenningar och regnkappor. Liona-style är vårt mål! ;)

• Stegringar - Grand har en dålig vana att stegra när han inte håller med om saker och ting. Det är oacceptabelt i alla fall utom Grands skulle jag vilja säga. Jag misstänker att hans muskelminne slår till emellanåt och eliminerar allt förnuft. Detta händer när man tar honom för hårt i munnen, så jag förstår hans reaktion helt och fullt. Hur vi ska lösa det återstår att se. Att bli arg är aldrig någon lösning, särskilt inte på Grand.
  

• Stopp - Att flytta ridningen från bettet till sätet skall hjälpa oss att öva upp bromsen. Den sitter ju inte riktigt där den ska, men har blivit enormt mycket bättre sedan i mars. Och efter sommaren ska den fungera perfekt! Ska även öva in one rein-stop för att kunna använda vid stegringsrisk.
  

• Galoppombyten - Kommer bli väsentligt mycket svårare än jag först trodde. Inför det här problemet känner jag mig lite matt och opeppad för tillfället. Det är ju så jäkla svårt! Och ger upphov till massor med andra kontroverser. One rein-stop och speed control-träning ingår även i denna träning, mycket! Men vi ska fortsätta (eller börja om, för jag har inte orkat träna det sen innan vilan) traggla förvänd galopp och galoppslutor. Det kommer självklart gå att lösa på sikt, allt går med lite (mycket) träning!

• Flytta för skänkel - Den viktigaste grunden för en bra reininghäst, att kunna flytta för tryck. Grand måste verkligen påminnas om att skänklarna betyder flytta, inte öka tempot. Så att flytta hit och dit i alla gångarter skall vi träna på.

Jag har inte som mål att lösa allt på en sommar, men iallafall komma en bit på vägen. Vissa saker kommer ta längre tid och kräva mer träning än andra, men allt kommer gå att lösa förr eller senare. Och på vägen dit kommer vi förhoppningsvis lära oss av varandra och bli ännu bättre kompisar. Grand är så underbar, jag känner mig otroligt lyckligt lottad att jag får ha honom! En pärla bland juveler :)

In the hands of a professional

Såhär skulle Grands hingstannons kunna se ut, om han var hingst!
Foto: Jag
Redigering: Malin Johansson

:)

Hold your horses!

Nu går det undan! Bal den här veckan och studenten nästa. Jag har tre ginormous arbeten som ska in den här veckan, på torsdag, vilket känns lite väl optimistiskt att jag ska hinna... Usch och fy, nu är jag bra trött på skolan alltså!

Well, well...

I lördags var jag och Malin på Hästens Dag och visade upp våra pållar. Det var jätteroligt att åka ut och göra något annorlunda! Och nyttigt! Hur själva uppvisningen gick vet jag inte riktigt, haha. Vi red runt lite och Malin kastade lasso och blev intervjuad, så sådär jättehypat var det väl inte. Men folk verkade tycka att det var rätt trevligt iallafall :)

Det jag tyckte var roligast var att se hur Grand betedde sig. Han var supercool! Lite tittig i början, men på det stora hela kolugn. Jag var ett nervrak i jämförelse! Jag inbillade mig att han skulle bli rädd för struntsaker och var jättefånig. Men jag skyller på att jag är arabskadad, as always.

Nu ska jag ta tjuren vid hornen och börja skriva på uppgift nr 1, religion.

Tjipp! /Malin

Galoppträning

I torsdags lastade vi hästarna och åkte till Härene för att träna för Robert, igen :)

Oj herregud, det var nog det svettigaste passet jag haft någonsin! Vi håller ju på och fördjupar oss i det här galoppombytes-problemet så nu är det galopp, galopp, galopp som gäller. Problemet är i grunden inte galoppombytena i sig, Grand kan momentet och han vet vad hjälperna betyder. Därför är det egentligen inte själva bytet som behöver tränas på, utan bara galopp i allmänhet. Så, nu ska vi arbeta på att stärka galoppen. Vi fick göra skänkelvikning i galopp, galoppslutor, några galoppombyten och rida massa, massa, massa i förvänd galopp. Jag undrar vem som tyckte det var jobbigast, jag eller Grand?

Just den förvända galoppen är särskilt knepig. Inte bara för att jag får kortslutning i hjärnan och helt plötsligt inte vet hur man gör en galoppfattning (jag blir så trött på mig själv ibland), utan också för att Grand tycker att det är så jäkla jobbigt! Han får verkligen kämpa och anstränga sig för att inte byta. Men är det jobbigt så är det nyttig!

Att göra galoppslutor och skänkelvikning är också lite kämpigt. Grand är lätt att flytta i skritt och trav, men när jag lägger på skänkel för att flytta i galopp så antingen ökar han eller misstolkar och byter galopp, även om jag sitter kvar i föregående galopp = stressmoment. Han är osäker på vad som förväntas av honom när man lägger på skänklarna i galopp. Det gör det ännu viktigare att inte öva sönder just bytesmomentet; jag måste kunna lägga på skänklar och flytta honom åt alla håll och kanter utan att han byter galopp, tills jag sitter om och ber honom byta. Jag är lite engelskridnings-skadad (och Arabskadad) där, jag tror liksom att om jag lägger på skänklarna det minsta kommer hästen öka, och då är det klart att han ökar.

Så hemläxan är att öva förvänd galopp och flytta, flytta, flytta! Flytta fram, bak, höger, vänster, hit och dit i alla gångarter. Och såklart den ständiga hemläxan: att öva på att vara långsam i händerna. Om han ökar när vi ska flytta i galopp får jag inte ha som reflex att snabbt ta i tyglarna. Jag måste lära mig att låta honom göra misstaget och långsamt plocka upp tyglarna och ta tillbaks honom och sedan släppa igen när han samlat sig och sänkt tempot. Inte "rida som en jävla dressyrkärring" helt enkelt (quote Robert), haha :)

So long! /Malin

Nya sadeln!

Pretty nice, huh?

Clinic och ny sadel!

I helgen var vi på clinic för Robert Lagergren! Det var jag, Malin J, Grand och Liona som tog vårt pick och pack och drog till Härene för att skaffa ny kunskap och slipa färdigheter. Det har varit två otroligt lyckade och lärorika dagar! Att åka iväg och träna en hel helg är verkligen sjukt effektivt, som fyra veckors träning fast komprimerat till två dar. För mig och Grand känns det verkligen som vi fått en ordentlig skjuts framåt! Nu har vi kommit igång ordentligt med träningen och det känns asgött! ;)

Jag skulle kunna skriva en roman om varje ridpass in i minsta lilla detalj, men jag ska försöka att fatta mig relativt kort...

Hela första passet på lördagen jobbade vi med galoppombyten. Till en början gick det åt skogen. Jag var väldigt spänd (prestationsångest, oh ja) och hade inte hel koll på mina ben och händer eller nåt, men det släppte lite efterhand och vi lyckades göra ett par helt ok byten. Även om det kanske gått bättre från början om vi tagit galoppombytena nät jag spänt av lite, typ på andra eller tredje passet, så känns det rätt gott att vi tog tag i det svåraste med en gång. Man löser inget av att skjuta på det, mindre tänka mera göra helt enkelt!

Andra passet jobbade vi med galoppvolter och spinn. Grand är jätteduktig på både spinn och volterna och kontentan av det ridpasset var typ att jag måste sluta vara en sån jäkla dressyrkärring. Om jag bara släpper ut tyglarna och ger honom lite svängrum så klarar han resten själv! Vi fick även göra ett byte i varje varv för att checka av om något fastnat från första passet. Och ja, det hade det! Godkända byten i båda varven, härligt!

Tredje och fjärde passet jobbade vi på stop och tränade på cuttingmaskinen. Grand har ännu inga slideskor så det fick bli försiktiga stop. Men Robert hävdade att han "kommer stoppa som en jävel med slideskor". Haha! Det tvivlar jag inte det minsta på, så helst vill jag ha på dem nu nu nu.
Och cuttningmaskinen då... Fy fan, vad kul det var! Grand fattade snabbt (har han gjort det förr kanske?) och var nog mer med på noterna än vad jag var. Det gör jag gärna om snart igen! :)

Vi fick inte bara med oss ny kunskap med hem, jag och Grand fick även med oss en sadel! En jättefin reiningsadel som ligger som en smäck. Hur skönt är inte det? Vi är inte sadellösa längre, vi har en alldeles egen sadel. Underbart! Nu skall det bara inhandlas en flankgjord, nya benskydd, bellboots och skidboots och slås på en par plates, SEN kanske min plånbok kan få ha en välförtjänt paus. Haha, nej antagligen inte... Men är det något som känns värdefullt att lägga pengar på så är det Grand, han ger tusenfalt tillbaka.

Jag längtar till nästa clinic! :)

Spanska hästen...

Oj, nu var det länge sedan jag bloggade! Får skylla på att det har varit lite hektiskt den senaste tiden, mest på skolfronten. Jag både längtar och våndas över att ta studenten. Det ska bli skönt att slippa skolan, men vad ska jag göra sen?

Well, well.. Sedan sist har det hänt massa roliga saker! I tisdags förra veckan tränade vi för Robert. Det var grymt kul, as always. Jag blev uppmanad att långtrava mer, mer, mer! Har inte ridit så mycket de senaste dagarna, men när jag gjort det har vi långtravat mycket och jag tycker redan att han känns bättre. Han har fått grymt mycket mer motor och det är endast positivt, nu finns det lite mer "kraft" att jobba med, härligt!

Vi började även jobba med galoppombyten, svårt!! Jag är helt lost när det gäller galoppombyten, verkligen. Grand tyckte också att det var svårt. Så det har vi inte tränat nåt mer på, jag känner att jag inte kan träna på det själv för jag vet inte vad jag gör. Men det kanske vi får tillfälle att ta itu med på clinicen! Vi ska nämligen åka på clinic för Robert den 8-9 maj, tjoho!

I lördags var Frida med familj här! Roligt att äntligen träffa hela "familjen Grand". Frida trodde inte att han kände igen dem, men det tror nog jag :)

I går busade vi runt på ridbanan med Malin och Liona. Blev väl inte så seriöst för vår del, jag tror jag hade tankarna på lite annat håll. Men vi red lite i halsring vilket känns väldigt nyttigt. Jag måste verkligen lära mig att rida mer med sätet och mindre med händerna. Den svagheten blir så uppebar när man tar av tränset.

Jag har börjat lära Grand spansk skritt. Han tycker det är jätteroligt och viftar friskt med frambenen. Både på gott och ont dock... han gör det lite närsom just nu, haha. Men han är smart, så jag tror nog att han kommer räkna ut att det inte tjänar något till att göra det utan att någon ber honom, hoppas det iallafall ;)

Tjipp! /Malin

Grand - den fula lilla ankungen...

Idag när jag kom ut till stallet möttes jag av en sorglig lite figur. Grand stod i trädgårdshagen och bara såg allmänt sorglig ut.

Han är verkligen som den fula lilla ankungen just nu. Han har massor med sår och kala fläckar överallt på kroppen efter ett bråk i hagen när vi släppte ihop alla hästarna för drygt en vecka sedan. Katja och Eros gav sig på Grand och Ajax och jagade dem. Eros och Grand som varit så himla bra kompisar. De är de fortfarande, men vi har konstaterat att Eros helt enkelt inte kan gå med både ston och valacker i samma hage, har har för mycket hingst i sig ännu. Trots att bollarna är borta sen ett par veckor. Och Katja hängde på.
De bråkade inte under tiden vi stod och kollade på dem utan kom igång efter att vi åkt. Och när Lena kom hem och hörde dem bröta i hagen var de alldeles för uppjagade och det var för mörkt för att kunna ingripa. Så det var bara för henne att hoppas på att Grand och Ajax skulle lyckas hitta ett gömställe någonstans i den sex hektar stora skogshagen och härda ut natten. Dagen efter hittade vi ett lapptäcke till Grand med skrapsår, bitsår, rispor och sparkmärken överallt. Stackare!! Tack och lov var inget av såren särskilt farliga, även om de är väldigt fula, och ingen skadade sig allvarligt.

Plus att han bara har två skor sedan den mindre lyckade skoningen förra veckan. Framhovarna är redan ganska nedslitna och han ömmar på grus. Jag jagar veterinärer för att få någon som kan komma och sedera honom samtidigt som hovslagaren kan, men de verkar ha väldigt mycket att göra... Suck.

Till råga på allt så har jag inte hunnit borsta honom ordentligt på ett par dar vilket resulterat i att han är dammig och skitig och fäller som en tok.

Så tänk er: en skitig, sårig, ömhovad häst som haltar fram fram på gårdsplanen. Det är Grand just nu! Stackare...

Imorgon ska jag jaga hovslagare och veterinär och se till att få en tid snarast så vi kan få framhovarna skodda. Sen ska jag köra en ordentlig omgång med borsten, ta ordentligt hand om alla sår och peta i honom lite Arnica. Han kommer bli som ny inom kort! :)

/Malin














Bild: En sårad Grand. Robert tyckte att rispan framför knäet såg
ut som ett sporrmärke. Usch, hemska tanke! Snyggt är det inte,
men det läker väldigt fint! :)

Händelserika dagar...

De senaste dagarnas avsaknad av bloggande beror inte på att jag inte haft någonting att skriva om, tvärtom! Det har varit så mycket på G att jag inte hunnit sätta mig framför datorn. Oftast blir det så att jag börjar formulera ett inlägg i huvudet men innan jag vet ordet av händer något nytt jag vill skriva om! Så I give it a shot och varnar för svamligt och alldeles för långt inlägg...

Jag har lov den här veckan, vilket har inneburit mycket hästande de senaste dagarna. I helgen passade jag och min lille vovve gården och djuren och det var såå mysigt! Ska passa från lördag till söndag denna helgen med. Finns det något mysigare än att traska runt bland katter, kaniner, hästar och höns och pilla med lite allt möjligt? Så fridfullt och härligt. Eller ja, med Springsteen på högsta volym och en galen hund i hälarna är det till synes inte särskilt fridfullt, men det ger mig peace at mind.

I tisdags kom hovslagaren. Det gick inte som hoppats. Grand fullkomligt vägrade att bli skodd på höger fram, igen. Det är lite av ett mysterium som vi börjat bena i. Han är inte rädd, han har inget problem med att man håller eller bankar i hoven, men så fort skon läggs på drar han undan benet. Lena, som är massör och kinesiolog tittade över honom och kom fram till följande: han är svullen i vänster frambog/ben och står hela tiden med all tyngd på höger fram. Detta kan orsaka att han tycker det är obehagligt att bli skodd på höger fram, då måste han lägga över vikten på vänster fram. Besvären kommer dock inte ursprungligen från vänster frambog/ben, utan tas bara i uttryck där. Ursprungligen kommer det från höftkulorna. Men, Lena, och hovslagaren, tror ändå att det är enkelt att lösa. Jag fick övningar jag skall göra för att stärka höfterna, så får vi se om det ger någon effekt. Det är iallafall en första teori att arbeta med.

I går hade vi vår första träning tillsammans för Robert Lagergren! (Frida: här kan du läsa om Robert om du vill, www.reinedcowhorse.se). Det var superkul och sjukt spännande! Blev mest basic "förstaträning". Jag red och Robert tittade och hittade saker att jobba på. Mycket neckreining, galopp i stora och små volter, back och spinn. Vi fick uppgifter att träna på tills nästa gång. Skall främst fokusera på att försöka flytta ridningen från munnen till sätet, samt att fila lite på neckreiningen som behöver påminnas om efter all ridning på kimblewick.

Sedan bekräftade Robert Lenas teori lite. Han observerade att Grand var stel i bakkärran och tyckte att jag skall långtrava honom minst 15 minuter varje dag så att han kommer igång lite och länger steget i traven. För övrigt tyckte han att Grand var trevlig och duktig, fast det är ju inget nytt för någon ;)

Härlig helg!

Det har varit full fart sedan i fredags! Mycket ridning både på ridbanan (som är skottad och ren, hurra!) och ut. Grand har varit pigg och vårgalen och helt underbar. Men underbar är han ju alltid! :)

Fredag:


Lördag:
Vi skulle ta alla hästarna och rida ut. Men Tiny, Lenas unghäst, var lite väl pigg så vi bestämde oss för att släppa henne och Grand i paddocken innan så hon fick springa av sig lite. Tjena, vem var det som behövde springa egentligen??


Nästa vecka blir en pissvecka med prov och redovisningar och skit. Men sen har jag påsklov!! Ska bli himlans skönt. Och på fredag åker vi och kollar in Rein in Sweden, kul!

På återseende! /Malin

En hästs ögon säger allt....

Hästar har så talande blickar. De berättar allt. Man säger ju att ögonen är själens spegelbild, men när det kommer till människor tycker jag inte att det stämmer särskilt bra. Vi människor har förmåga att vara så beräknande och falska. Men hästar har inte den förmågan. De är alltid ärliga och uppriktiga och har aldrig några elaka baktankar med sina handlingar. Även om vi människor ofta vill få det till det...

Grands ögon är varma och omtänksamma. Ibland lite ängsliga och bekymrade. Ibland tvivlande och ibland fundersamma. Men alltid lika snälla. Han är godhjärtad rakt igenom, precis som alla hästar är. Vi borde verkligen försöka läraoss något av dessa fantastiska djur...

Grand & Eros

Frustration!!

Det här med att leta sadel är något som driver mig till fullkomlig vanvett! Min enda erfarenhet av att leta sadel är att jag inte hittar någon.

Jag letade sadel till Limaac i ett halvår och hittade aldrig någon innan jag sålde honom. Men mina förutsättningar då och nu är helt olika. Då hade jag en lustigt formad Arab som varenda sadel låg katastrofalt på och jag hade knappt några pengar att lägga på en ny sadel. Mina förutsättningar är helt annorlunda nu; jag har en helt normalbygd Quarter och jag har pengar att lägga på eländet! Så det här med att leta sadel till Grand trodde jag inte skulle bli något långvarigt. Men ack vad jag bedrog mig. Här står jag nu, en månad senare och har fortfarande ingen sadel.

Att inte ha en vettig sadel att rida i är så fruktansvärt handikappande. Jag har haft Grand i en månad och har under den tiden varvat mellan att rida barbacka, rida med min gamla ropingsadel (med sååå dåligt samvete, den passar ju inte) och lånat Lenas sadel två gånger. Det fungerar inte!

Jag har minst tio internetsidor som jag kollar varje dag, plus att jag har plöjt alla Lucky Rider och Hästfocus flera månader tillbaka. Alltid är det något som är fel; för liten, för stor, fel modell, för lång, för dyr, för långt bort etc etc. Jag kollar både efter begagnade och nya sadlar. På den begagnade marknaden har jag råd med nästan allt och på den nya har jag råd med åtminstone en bråkdel. Så svårt kan det väl inte vara??

Det värsta när det gäller att leta sadel är att jag hela tiden blir påmind om hur beroende jag är av andra. Det gör mig galen! Om jag väl hittar en sadel som finns relativt nära måste jag hitta någon som är beredd att köra mig, alternativt köra hästen. Gud vad jag längtar till att jag kan skaffa körkort och får jobb så jag kan köra själv och har min egen inkomst.

Idag blev paddocken plogad och jag vill så gärna kunna börja rida och träna på riktigt. Jag har så mycket att ta igen och jag vill börja nu! Men hur länge ska det dröja innan jag kan göra det? En månad? Två?? Vid det laget kommer både jag och Grand gått i taket av frustration...

London calling? No, Mölnemad calling!

Äntligen hemma från London! Det har varit väldigt trevligt och roligt, men det är ändå otroligt skönt att komma hem.
Vi gick upp fyra idag för att ta tåget till Stansted och sedan flyga till Göteborg och därifrån åka med buss och tåg hem till lilla Alingsås. Jag hann vara hemma i en kvart innan det var dags att kila till bussen och åka till Mölnemad och lille Grandi. OJ, vad jag har saknat honom! Och saknat allt; stallet, de andra hästarna, alla människor, dofterna, katterna, lugnet (när det väl är lugnt^^), till och med SNÖN. Nej, det där sista var kanske lite att ta i... Men jag är helt enkelt väldigt hemmakär. London är spännande och roligt, men alldeles för trångt för mig. I need wide open spaces.

Jag var väldigt trött efter flygresan, men att vara ute i stallet har en otroligt stärkande effekt. Underbart soligt och vackert väder så jag och Grand bestämde att det var värt att fira med en tur på prärien! Vi var ute i två timmar. Så himlans skönt! Grand var alldeles stollig och skuttig och jätteglad! Det blev en del galopp och trav långa sträckor. När vi kom hem var vi båda trötta och nöjda. Om vädret är lika fint imorgon så ska vi göra en repris tror jag allt!

Bild: Trött pålle somnar i stallgången :)

Helg, helg underbara helg...

Mina helger är heliga! Jag tycker inte om att planera saker på helgerna, jag tycker att de är som bäst när jag inte har någonting alls på schemat. Mina veckor präglas av ett evigt spring hit och dit för att passa tider till lektioner, möten, bussar, repetitioner och träffa den människan där och komma ihåg det tills då och on and on and on and on. Så på helgen vill jag inte göra något alls, jag vill bara få vara. Sitta och häcka i soffan med vovven och kolla på melodifestivalen eller något annat värdelöst som råkar gå på tv, köpa hämtmat och somna i soffan, det är ett helt ok sätt att spendera en helgkväll på tycker jag!

Den här helgen har jag tappat räkningen på hur många människor jag har sagt nej till angående diverse saker. Filmkväll, tjejträff, utgång, fika och jag vet inte vad. Bara trevliga saker, men sådant jag faktiskt klarar mig ganska bra utan. Men det är ju trevligt att folk hör av sig, det skulle inte förvåna mig om de en vacker dag slutar att ringa! Men jag säger nej. Inte för att jag inte kan eller inte orkar, jag vill helt enkelt inte.

Ibland händer det saker i livet som sätter perspektiv på vad som är viktigt. Jag är väldigt bra på att göra saker jag egentligen inte har någon lust med, bara för att inte göra någon annan besviken. Men varför? Varför ska andras behov vara viktigare än mina egna? Så jag har bestämt mig för att bli bättre på att bara göra saker för att jag vill, inte för att någon annan vill. Och just nu vill jag inte umgås med andra, jag vill hänga i stallet dagarna i ända och sedan sitta hemma i min soffa och glo på tv, punkt slut. Kan tyckas tråkigt, men jag tycker att jag har det ganska bra på det sättet. Fast andra tycks ha svårt att förstå det...

Den här helgen har vädret varit underbart! Både hästar och människor har haft lite vårkänslor tror jag. Idag tog vi alla hästarna (shettisarna fick stanna hemma dock) och red ut! Underbart! Har jag sagt att jag längtar till sommaren eller?? :)

Lite helgbilder:












Snön på taket i Katja och Grands hage har
antagit en minst sagt lustig formation...




















*Censur* på den runda magen :)














Malin och Liona














Full ös medvetslös!




















Katja och Joanna leker i lösdriften














Grandi passar på att rulla sig i lösdriften. Sötnos :)

Och sedan laddade min kamera ur!

Ha det fint!
/Malin

Långa dagar...

Ett snabbt litet inlägg så här på morgonkvisten!

De senaste dagarna har gått i ett. Jag har repat från tidig morgon till sen eftermiddag. Sedan har jag satt mig på bussen och spenderat kvällarna i stallet. Vi har mest myst och lekt i vårat mycket högt uppskattade, 60 kvm stora ridhus (lösdriften). Markarbete, "känna-på-varandra-lekar"; cirkling, snälla leken, jojoleken, stopp o vänd etc etc. Kul! Jag måste fräscha upp mitt minne dock. Kommer på mig själv hela tiden med att utgå från att Grand tänker precis som Limaac och då blir det lätt lite fel. Men jag jobbar på det :) Grand är hur go som helst!!

Ikväll har vi premiär på våran föreställning. Av erfarenhet vet jag att efter första föreställningen går resten jättefort och innan man vet ordet av är alla slut. Längtar efter att få det lite lugnt!

/Malin

Årets första uteritt!

Det stämmer! Vi har ju varit lite insnöade ett tag. Vägen har varit glashal och sommarängen har varit bra att rida på, så det har inte blivit någon uteritt sedan jag tog över i Grand. Men nu har det börjat töa, samtidigt som ängen inte är okej att rida på längre så jag bestämde redan i måndags att idag skulle vi ta oss ut. Halt eller inte, vi måste ut!

Och så blev det! tack och lov och prisa gudarna så har det töat såpass att det inte är halt på asfaltsvägen längre. Grusvägarna var lite värre, men Grand fick på sig superbroddarna så det var inga som helst problem.

Det krävs bara ett ord för att beskriva känslan av att äntligen få rida ut: UNDERBART! Frisk luft, glad och pigg häst och nästan sol, vad mer kan man begära? Grand var överlycklig. Han traskade på i friskt tempo och frustade högt i vartannat steg. Nästan som att han var tvungen att frusta ut all instängdhet för att kunna dra nya, djupa andetag. Frihet!

Vi både travade och galopperade en liten bit och mitt hjärta slog dubbelslag av glädje. Jag har känt mig lite stressad i stallet de senaste dagarna, för att jag har så mycket hemma med skolan som måste göras. Så att få rida ut och bara känna lugn och lycka var ovärderligt, även fast det bara varade i 40 minuter :)

Nu är det back to duty för mig. Ska jobba med mitt projekterbete hela dagen idag och sedan är det repetition inför premiären på vår föreställning hela dagen imorgon. Det ska bli skönt när allt är över!

Förresten så har vi på Lenas initiativ ändrat om Grands foderstat lite grann. Lena är ju väldigt duktig på det här med mat, både för människor och hästar, så jag låter henne sköta planering av foderstat helt och hållet. Det är lika bra, jag är som en fisk på torra land när de gäller foderlära.

Iallafall, det blir mer kraft för Grand, till hans stora lycka. Det kan ju kännas lite kontroversiellt eftersom vi vill banta ner honom och inte tvärtom (han har skaffat sig lite för rund mage under vintern). Men han har tappat så mycket muskler av att stå, så vi måste öka kraften för att ha lite energi att arbeta med. Och när jag kommer tillbaka från London ska vi sätta igång ordentligt och arbeta upp kondition och bygga muskler. Det kommer bli kul och spännande!

Tills vidare!
/Malin