Årets första uteritt!

Det stämmer! Vi har ju varit lite insnöade ett tag. Vägen har varit glashal och sommarängen har varit bra att rida på, så det har inte blivit någon uteritt sedan jag tog över i Grand. Men nu har det börjat töa, samtidigt som ängen inte är okej att rida på längre så jag bestämde redan i måndags att idag skulle vi ta oss ut. Halt eller inte, vi måste ut!

Och så blev det! tack och lov och prisa gudarna så har det töat såpass att det inte är halt på asfaltsvägen längre. Grusvägarna var lite värre, men Grand fick på sig superbroddarna så det var inga som helst problem.

Det krävs bara ett ord för att beskriva känslan av att äntligen få rida ut: UNDERBART! Frisk luft, glad och pigg häst och nästan sol, vad mer kan man begära? Grand var överlycklig. Han traskade på i friskt tempo och frustade högt i vartannat steg. Nästan som att han var tvungen att frusta ut all instängdhet för att kunna dra nya, djupa andetag. Frihet!

Vi både travade och galopperade en liten bit och mitt hjärta slog dubbelslag av glädje. Jag har känt mig lite stressad i stallet de senaste dagarna, för att jag har så mycket hemma med skolan som måste göras. Så att få rida ut och bara känna lugn och lycka var ovärderligt, även fast det bara varade i 40 minuter :)

Nu är det back to duty för mig. Ska jobba med mitt projekterbete hela dagen idag och sedan är det repetition inför premiären på vår föreställning hela dagen imorgon. Det ska bli skönt när allt är över!

Förresten så har vi på Lenas initiativ ändrat om Grands foderstat lite grann. Lena är ju väldigt duktig på det här med mat, både för människor och hästar, så jag låter henne sköta planering av foderstat helt och hållet. Det är lika bra, jag är som en fisk på torra land när de gäller foderlära.

Iallafall, det blir mer kraft för Grand, till hans stora lycka. Det kan ju kännas lite kontroversiellt eftersom vi vill banta ner honom och inte tvärtom (han har skaffat sig lite för rund mage under vintern). Men han har tappat så mycket muskler av att stå, så vi måste öka kraften för att ha lite energi att arbeta med. Och när jag kommer tillbaka från London ska vi sätta igång ordentligt och arbeta upp kondition och bygga muskler. Det kommer bli kul och spännande!

Tills vidare!
/Malin

Mys

Idag var det lite vår i luften igen! Jag var bara uppe en snabbis i stallet. Helst hade jag velat vara där hela dagen, men min psykologilärare är inte nådig, så...

Gick en kortispromenad med lilla Granden, mest för att se hur hal vägen var. Det var helt ok, så i helgen blir det uteritt! Inget snöoväder kan stoppa oss, vi måste ut!

Grand var så himla söt när han förstod att vi faktiskt skulle lämna gårdsplanen och gå förbi krönet och fortsätta ännu längre. Hans ögon lyste av lycka och han dansade bredvid mig. Kastade med huvudet och betedde sig som en lycklig fölunge, så mysigt! Åh, vad jag längtar tills det blir vår på riktigt och vi kan rida ut långt och länge. Det ska bli så roligt!

Imorgon är det EuroHorse-mässa, äntligeen! Jag har lagt undan pengar som ska spenderas på diverse saker till lillhästen. Det ska bli grymt! :)

So long!

Groggy ponny med en ny framsko.

För ett par veckor sedan var lille hästen med om en olycklig händelse. Hovslagaren var och skodde och när han höll på att verka höger fram trampade Grand på en söm. Jag var inte med själv, utan det var Rebecca som hade Grand då. Vad jag förstod så hade Grand vägrat stå still och slagit omkull Stefan innan de förstått varför han börjat bråka. Efter ett par timmars slit och med en mörbultad hovslagare satt höger framsko på med tre sömmar.
Hoven klarade sig utan skador, men händelsen satte givetvis ändå vissa spår...

Följande problem har uppstått: Grand kopplar smärtan från sömmen med att Stefan verkar höger framfot. Detta resulterar i att han vägrar låta Stefan greja med höger fram.

Skon åkte givetvis av och Stefan blev inringd att komma och slå på den. Men för att inte behöva riskera att hamna i ännu en konflikt med Grand vill han att vi ska fixa lugnande innan han kommer och skor.

Så idag kom veterinären ut och gav Grandi en spruta med 0,8 någonting. Stackars lille ponnyn (med sina 151 cm är han inte ponny, men i mina ögon är alla hästar ponnyer) var alldeles groggy och kunde knappt stå på benen. Liona stod och skrapade i son box, Linus sprang runt som en ganlning och Liam lät oavbrutet, men Grand märkte ingenting, han bara hängde med huvudet tungt lutat i min famn. Stefan slog på skon och allt var klart inom loppet av två minuter.

Sedan jag fick veta vad som hände har jag medvetet grejat extra mycket med höger fram. Lyft och hållit fast och bankat med hammare och hovkrats, borstat, broddat i och broddat av. Allt bara för att försöka lindra skadan som skett. Jag har så svårt att tänka mig att Grand skulle kunna slå omkull någon, han som är så otroligt snäll och medgörlig. Men icke att förglömma; han är stark och tung och får han ont är det klart att även han gör vadsomhelst för att slippa undan smärtan.

Trots allt har jag inte märkt av något och jag tror faktiskt att Stefan hade kunnat slå på skon utan lugnande idag. Men han ville ha det och då var det bara att fixa (Lena fixade, TACK LENA!). När jag pratade med honom efteråt verkade han dock inte alls orolig. Han trodde att om jag bara fortsätter greja och Grand får pysa energi emellanåt så att han inte kryper ur skinnet på sig själv så kommer skoningen inte bli något som helst problem i framtiden. Så det känns bra.

Jag är så tacksam över att Grand är Grand och inte Limaac. Min fullblodsperiod är så över! Tacka vet jag okomplicerade varmblod. Men som Lena sa häromdan "Tänk så mycket bekymmer vi har med hästar som det egentligen inte är några bekymmer med." Haha, word Lena. Det blir vad man gör det till!

Hejsvej! /Malin

Snö snö snö!

Det har kommit huuur mycket snö som helst och det kommer hela tiden mer! Det verkar inte finnas någon hejd på eländet.

Jag tycker att det är ganska vackert med all snö, men det ställer till mycket problem. T ex när det inte går att rida på ängen längre för att det är för mycket snö, eller när bussarna slutar gå...

Jag ska sätta mig på halv sex-bussen ut till stallet nu om en stund. Bussen hem har uteblivit två gånger på grund av snöovädret, så om jag kommer hem eller inte återstår att se. Jag har packat övernattningsgrejor ifall det skulle bli så att jag måste sova över. Lite jobbigt att behöva ta bussen till skolan kvart över sex på morgonen när jag börjar tio, men vad ska man göra? Just nu har jag pussa-mule-abstinens, så skolan kvittar!

Linus ♥

Vill bara tillägna ett inlägg åt min underbara lilla valpis som har varit med mig i stallet hela dagen och nu ligger och suckar förnöjt i min säng. Fina, fina lilla blackie. Vad skulle jag göra utan dig?

Eurohorse

Jag längtar mig galen till Eurohorse-mässan! Det är en hel vecka kvar, hur ska det gå!?

Ett härligt ridpass!

Idag satte jag planerna i verket att låta lilla hästen få jobba sig trött. Och trött blev han! Det tog inte lång tid innan han flåsade och svettades. Vi jobbade mest i trav; volter, åttor och tempoväxlingar. Gick super! Lyckades få till en väldigt trevlig jog och samlad galopp, tänk att det var möjligt?

Red på stången och det är verkligen otrolig skillnad. Grand ger en helt annan respons än på tränsbettet. Såklart för att det är mycket skarpare, men jag inbillar mig att det är lite psykologiskt också. Ungefär som hästar som inte går att rida utan att man har sporrar på bootsen, fast man aldrig använder sporrarna..... Kanske?

Jag försökte att rida med så mjuka och "stång-vänliga" händer som möjligt, men jag måste verkligen träna! Träna upp sits och balans och timing. Det får bli våren och sommaren stora utmaning. Jag tror att både jag och Grand kommer ha träningsvärk imorgon...

Grand var svettig efter ridpasset och fick låna Lionas fina täcke. Thakk Liona :)

120 km/h över fältet - American Quarter style!

Idag sadlade jag Grand med Limaacs gamla ropingsadel. Den satt ju inte underbart, men inte heller förskräckligt. Inget jag skulle vilja rida i dagligen, men just idag kände jag inte för att rida barbacka och jag vill inte låna Lenas sadel för mycket, då kanske jag blir bekväm i det och slutar anstränga mig för att hitta en egen.

Vi skrittade större delen av ridpasset. Jag har svårt att fundera ut hur jag ska rida Grand på tränsbett, det funkar inget vidare. Jag tror att jag helt enkelt ska sluta fundera och rida på stång tills jag kan köpa ett jaktkandar på mässan. Som Malin påpekade, varför skall man kunna rida sin häst på tränsbett när den inte tycker om det och det ändå inte fungerar? Bara onödigt.

Min ridning har tagit tre, fyra, fem steg bakåt sedan jag sålde Limaac. Det är färskvara, som inte blivit underhållen och därmed sinat. Jag sitter som en kratta, har sämst balans och rycker och flänger och far med både ben och armar. Snyggt är det inte, men övning ger färdighet och jag hoppas kunna träna upp mig och ta igen allt jag tappat. Det får väl se för jäkligt ut nu helt enkelt, det är bara en övergångsperiod, promise ;)

Jo iallafall. Så småningom plockade jag upp Grand i trav. Pigg häst!!! Han pinnade på som besatt och låg på bettet som en tok. Jag tänkte att det var bäst att låta honom springa och lät honom falla in i galopp. Och då fick han helt enkelt nog, energin som låg lagrad i honom fullkomligt exploderade och vi fick oss en vacker tur över fältet i 120 km/h. Han lyckades till och med klämma in ett par bocksprång, vilket var mycket beundransvärt i den farten, haha! Det fick bli nödbromsen och efter ett par varv på världens minsta volt galopperandes runt sin ända, saktade en snopen Grand tillslut av. Jag tror han blev lika förvånad som jag över sitt lilla utspel!

Jag klandrar honom inte, han har bara för mycket energi i kroppen som han behöver göra av med! Men däremot tror jag att jag ska lägga om min strategi; istället för att galoppera i världens fart över fältet där jag förr eller senare måste ta initiativet och sakta av, skall vi hålla oss på volter och trava, trava, trava. Strunt samma om det går fort, han får springa så fort han behöver, jag vet ju att han saktar av självmant tillslut ändå. Och han ska vilja sakta av! Jag ska hänga med tills han vill sakta av själv och då ska jag driva honom lite till och sen sakta av. Jag ska bara koncentrera mig på att hålla honom på samma spår, lagom böjd och framförallt på att jag hela tiden får eftergift i handen.

Jag tror att den strategin fungerar bättre, risken annars är att vi går omkull och bryter oss. Och att det här med att springa blir en konflikt där jag håller in och Grand ligger på, bättre att bryta den onda cirkeln med en gång!

Ser fram emot att testa min nya strategi imorgon, undra just hur många varv han kan springa utan att bli trött? Jag tror jag ska räkna, haha!

Till dess! /Malin

Sanndröm?

Visst är det hemskt när man drömmer något så verkligt att man inte vet om det är sant eller inte när man vaknar? Jag gör det jätteofta!

I natt drömde jag att det var vår ute. Det var barmark och solen värmde och vi stod ute vid uppbindningsbommen och borstade hästarna. Det var så verkligt. Jag kunde verkligen känna värmen och dofterna. Jag kunde till och med känna hur jag höll i borsten och drog med stadiga tag samtidigt som jag fick stöv och fällhår i ansiktet. När jag vaknade kände jag en enorm lycka över att det äntligen är vår ute och tänkte att "idag ska jag ut och rida i solen". Men tji fick jag, när jag drog upp persiennerna möttes jag av samma vita, tråkiga utsikt som jag mötts av de senaste månaderna.

Men, eftersom jag är så desperat efter vår, tar jag det här som ett tecken på att våren är på väg och gläds åt den vetskapen så länge :)

Bilden: Kommer det någonsin att vara så här grönt och fint igen??

Jag har blivit med Quarter!

Jag vet inte var jag ska börja. Men det ena ledde till det andra och från och med idag är jag fodervärd åt Rebeccas (och Fridas) goa Quarter-kille, Grand Catalyst! Tänk så det kan bli. Just nu är jag så himla lycklig över att ha häst igen, känns underbart! Och att det är just Grand gör ju faktiskt inte saken sämre, han är supergo och jag hoppas att vi kommer få mycket roligt tillsammans :) Tack för förtroendet Rebecca och Frida, jag ska se till att göra mitt allra bästa för att Grandi ska må så bra som möjligt!

Så idag åkte jag ut för att axla min roll som Grands fodervärd för första gången. Vi gjorde inte särskilt mycket, utan blev mest stående i boxen och borstade svans och kliade panna. Men det räckte ganska bra för att det skulle pirra i magen av lycka på mig. Åh, det är väl ändå världens bästa känsla? Att ha en fyrbent kompis som man vet väntar på en i hagen! :)

Imorgon blir det tyvärr inget stall då jag och mamma ska åka och hälsa på min syster i Jönköping. Undra just hur jag ska klara det? Jag var tvungen att ta med mig Grands träns hem idag för att ha något hästigt att göra (ja, jag har myyycket hästabstinens), så hur jag ska klara att sitta i en bil i tre timmar vet jag inte. Jag får väl ta med mig nya Lucky Rider och datorn och bara stå ut helt enkelt. Men sen blir det stallet hela veckan, tack gode gud för februarilov!

/Malin

Koncentration, vad är det??

Idag har jag suttit och försökt koncentrera mig på skolarbete hela dagen. Det har väl gått sådär. Okej, det har inte gått alls. Men hur ska man kunna koncentrera sig på skolarbete när man har väsentligt mycket viktigare saker som snurrar i huvudet?! Nu är jag inne på sista rycket och det går bevisligen inte särskilt bra eftersom jag sitter här och bloggar fast jag inte har något alls att skriva om. Jeez...

På tillfriskningsfronten går det inte heller så bra. Känner mig mycket piggare, men jag misstänker att det mest beror på en kombination av panodil- och endorfinruset jag går på just nu. Imorgon har jag teater-rep hela dagen vilket jag verkligen inte ser fram emot. Teaterlektionen i fredags var inte kul, jag låg bakom scenen och trodde jag skulle svimma hela tiden, men likt förbannat kom jag på fötter varje gång jag skulle in. Finns inget utrymme att vara sjuk nu när premiären närmar sig... Tänkte packa en ordentlig matsäck bestående av huvudvärkstabletter och dextro och så får det bara gå helt enkelt!

Nu ska jag göra en sista insats att bli klar med min etikuppgift som jag kämpat med i två dagar och sen ska jag SOVA.

Bild: Stackars misskötta hunden som är alldeles för långhårig och har fått kissa i trädgården i två dar då mamma har jobbat och jag har varit för trött och förkyld för att orka mig ut. Dumma människor, stackars Linus.

Tråkigt, tråkigt, tråkigt...

Har legat hemma och varit sjuk sen i torsdags. USCH! Näsan rinner, ögonen rinner, halsen känns som om den är full med taggtråd och jag kan inte ens gå uppför trappan utan att behöva stanna och hämta andan. Verkligen inte okej.

Jag hoppas det är bättre till nästa vecka för den är givetvis fullspäckad med prov och inlämningar. Timingen är underbar, som alltid. Ont i halsen och rinnande näsa kan jag leva med, men jag blir galen på när jag inte orkar! När man vill, men kroppen säger stopp. Frustration! Arrgh!

Linus håller mig sällskap. Han är världens bästa när man är sjuk. Vi har parkerat oss i soffan med godis och fjärrkontroll och hoppas på bättre tider.

Vinteridrottsdag och barbackaridning.

Idag hade vi något så vackert som "vinteridrottsdag" i skolan. Går ut på att man ska ägna sig åt något idrottigt som passar under definitionen "vinteridrott". Man är ledig och får göra vad man vill helt enkelt :) Så jag åkte till stallet med Malin och red barbacka på Grand på ängen. Så mycket mer värt än samhällskunskap och religion, som jag annars skulle ha!





















































Den här veckan har jag haft, och kommer ha fyra lektioner. Så skönt! (Ok, tre lektioner tog jag mig ledigt ifrån). Men det medför vissa komplikationer. T ex så har jag trott hela dagen att det är söndag, vilket Malin berättade på bussen hem att det inte är. Är man ledig för mycket då eller? ;)

På vägen hem från stationen gick jag vägen om Hemköp och köpte Tofuline Chokladglass, godaste glassen i världshistorien. Så nu tänkte jag slänga mig i soffan och kolla på tv och ha glassfrossa. Tjipp!

Folk är idioter...

http://www.youtube.com/watch?v=03YcT74h5Mg

Ett lysande exempel på en situation som helt och hållet orsakas av människans dumhet. Titta på hur onaturligt hästarna springer i början, höga huvuden, sänkta ryggar osv. Hade människan inte varit så jävla korkad att tvinga en häst att springa runt på det där sättet hade aldrig en sådan här situation uppstått.

Premiärbilder!

Idag åkte jag ut med halv ett-bussen till stallet. Var alldeles ensam (förutom hästarna såklart) så jag pulsade runt i snön i mina vansinnigt tjusiga, turkosa termobyxor och prövade min nya, fina Nikon D40 på alla fyrbentingar. Otroligt svårt, men väldigt kul! Jag är inte grym direkt och det är så svårt att fota i snö tycker jag, blir antingen mörkt eller överexponerat. Men jag ser fram emot att lära mig :)

Här är några bilder från idag:


























































































Tiny var söt, Liona hade gömt sig i mörka lösdriften, Katja stod PÅ mig när jag skulle försöka fota henne så jag fick bara ett par suddiga bilder på hennes mule och Ajax och Eros showade loss i hagen.

Gick en promenad med Grandi. Han halkade runt som Bambi på hal is, men jag tror att han tyckte det var ganska trevligt ändå. Spännande att lämna gårdsplanen och ge sig ut i stooora världen. Om man nu kan kalla lilla Loo för stort ;)

Tjipp! /Malin