För ett par veckor sedan var lille hästen med om en olycklig händelse. Hovslagaren var och skodde och när han höll på att verka höger fram trampade Grand på en söm. Jag var inte med själv, utan det var Rebecca som hade Grand då. Vad jag förstod så hade Grand vägrat stå still och slagit omkull Stefan innan de förstått varför han börjat bråka. Efter ett par timmars slit och med en mörbultad hovslagare satt höger framsko på med tre sömmar.
Hoven klarade sig utan skador, men händelsen satte givetvis ändå vissa spår...
Följande problem har uppstått: Grand kopplar smärtan från sömmen med att Stefan verkar höger framfot. Detta resulterar i att han vägrar låta Stefan greja med höger fram.
Skon åkte givetvis av och Stefan blev inringd att komma och slå på den. Men för att inte behöva riskera att hamna i ännu en konflikt med Grand vill han att vi ska fixa lugnande innan han kommer och skor.
Så idag kom veterinären ut och gav Grandi en spruta med 0,8 någonting. Stackars lille ponnyn (med sina 151 cm är han inte ponny, men i mina ögon är alla hästar ponnyer) var alldeles groggy och kunde knappt stå på benen. Liona stod och skrapade i son box, Linus sprang runt som en ganlning och Liam lät oavbrutet, men Grand märkte ingenting, han bara hängde med huvudet tungt lutat i min famn. Stefan slog på skon och allt var klart inom loppet av två minuter.
Sedan jag fick veta vad som hände har jag medvetet grejat extra mycket med höger fram. Lyft och hållit fast och bankat med hammare och hovkrats, borstat, broddat i och broddat av. Allt bara för att försöka lindra skadan som skett. Jag har så svårt att tänka mig att Grand skulle kunna slå omkull någon, han som är så otroligt snäll och medgörlig. Men icke att förglömma; han är stark och tung och får han ont är det klart att även han gör vadsomhelst för att slippa undan smärtan.
Trots allt har jag inte märkt av något och jag tror faktiskt att Stefan hade kunnat slå på skon utan lugnande idag. Men han ville ha det och då var det bara att fixa (Lena fixade, TACK LENA!). När jag pratade med honom efteråt verkade han dock inte alls orolig. Han trodde att om jag bara fortsätter greja och Grand får pysa energi emellanåt så att han inte kryper ur skinnet på sig själv så kommer skoningen inte bli något som helst problem i framtiden. Så det känns bra.
Jag är så tacksam över att Grand är Grand och inte Limaac. Min fullblodsperiod är så över! Tacka vet jag okomplicerade varmblod. Men som Lena sa häromdan "Tänk så mycket bekymmer vi har med hästar som det egentligen inte är några bekymmer med." Haha, word Lena. Det blir vad man gör det till!
Hejsvej! /Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar