Idag sadlade jag Grand med Limaacs gamla ropingsadel. Den satt ju inte underbart, men inte heller förskräckligt. Inget jag skulle vilja rida i dagligen, men just idag kände jag inte för att rida barbacka och jag vill inte låna Lenas sadel för mycket, då kanske jag blir bekväm i det och slutar anstränga mig för att hitta en egen.Vi skrittade större delen av ridpasset. Jag har svårt att fundera ut hur jag ska rida Grand på tränsbett, det funkar inget vidare. Jag tror att jag helt enkelt ska sluta fundera och rida på stång tills jag kan köpa ett jaktkandar på mässan. Som Malin påpekade, varför skall man kunna rida sin häst på tränsbett när den inte tycker om det och det ändå inte fungerar? Bara onödigt.
Min ridning har tagit tre, fyra, fem steg bakåt sedan jag sålde Limaac. Det är färskvara, som inte blivit underhållen och därmed sinat. Jag sitter som en kratta, har sämst balans och rycker och flänger och far med både ben och armar. Snyggt är det inte, men övning ger färdighet och jag hoppas kunna träna upp mig och ta igen allt jag tappat. Det får väl se för jäkligt ut nu helt enkelt, det är bara en övergångsperiod, promise ;)
Jo iallafall. Så småningom plockade jag upp Grand i trav. Pigg häst!!! Han pinnade på som besatt och låg på bettet som en tok. Jag tänkte att det var bäst att låta honom springa och lät honom falla in i galopp. Och då fick han helt enkelt nog, energin som låg lagrad i honom fullkomligt exploderade och vi fick oss en vacker tur över fältet i 120 km/h. Han lyckades till och med klämma in ett par bocksprång, vilket var mycket beundransvärt i den farten, haha! Det fick bli nödbromsen och efter ett par varv på världens minsta volt galopperandes runt sin ända, saktade en snopen Grand tillslut av. Jag tror han blev lika förvånad som jag över sitt lilla utspel!
Jag klandrar honom inte, han har bara för mycket energi i kroppen som han behöver göra av med! Men däremot tror jag att jag ska lägga om min strategi; istället för att galoppera i världens fart över fältet där jag förr eller senare måste ta initiativet och sakta av, skall vi hålla oss på volter och trava, trava, trava. Strunt samma om det går fort, han får springa så fort han behöver, jag vet ju att han saktar av självmant tillslut ändå. Och han ska vilja sakta av! Jag ska hänga med tills han vill sakta av själv och då ska jag driva honom lite till och sen sakta av. Jag ska bara koncentrera mig på att hålla honom på samma spår, lagom böjd och framförallt på att jag hela tiden får eftergift i handen.
Jag tror att den strategin fungerar bättre, risken annars är att vi går omkull och bryter oss. Och att det här med att springa blir en konflikt där jag håller in och Grand ligger på, bättre att bryta den onda cirkeln med en gång!
Ser fram emot att testa min nya strategi imorgon, undra just hur många varv han kan springa utan att bli trött? Jag tror jag ska räkna, haha!
Till dess! /Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar