Grand - den fula lilla ankungen...

Idag när jag kom ut till stallet möttes jag av en sorglig lite figur. Grand stod i trädgårdshagen och bara såg allmänt sorglig ut.

Han är verkligen som den fula lilla ankungen just nu. Han har massor med sår och kala fläckar överallt på kroppen efter ett bråk i hagen när vi släppte ihop alla hästarna för drygt en vecka sedan. Katja och Eros gav sig på Grand och Ajax och jagade dem. Eros och Grand som varit så himla bra kompisar. De är de fortfarande, men vi har konstaterat att Eros helt enkelt inte kan gå med både ston och valacker i samma hage, har har för mycket hingst i sig ännu. Trots att bollarna är borta sen ett par veckor. Och Katja hängde på.
De bråkade inte under tiden vi stod och kollade på dem utan kom igång efter att vi åkt. Och när Lena kom hem och hörde dem bröta i hagen var de alldeles för uppjagade och det var för mörkt för att kunna ingripa. Så det var bara för henne att hoppas på att Grand och Ajax skulle lyckas hitta ett gömställe någonstans i den sex hektar stora skogshagen och härda ut natten. Dagen efter hittade vi ett lapptäcke till Grand med skrapsår, bitsår, rispor och sparkmärken överallt. Stackare!! Tack och lov var inget av såren särskilt farliga, även om de är väldigt fula, och ingen skadade sig allvarligt.

Plus att han bara har två skor sedan den mindre lyckade skoningen förra veckan. Framhovarna är redan ganska nedslitna och han ömmar på grus. Jag jagar veterinärer för att få någon som kan komma och sedera honom samtidigt som hovslagaren kan, men de verkar ha väldigt mycket att göra... Suck.

Till råga på allt så har jag inte hunnit borsta honom ordentligt på ett par dar vilket resulterat i att han är dammig och skitig och fäller som en tok.

Så tänk er: en skitig, sårig, ömhovad häst som haltar fram fram på gårdsplanen. Det är Grand just nu! Stackare...

Imorgon ska jag jaga hovslagare och veterinär och se till att få en tid snarast så vi kan få framhovarna skodda. Sen ska jag köra en ordentlig omgång med borsten, ta ordentligt hand om alla sår och peta i honom lite Arnica. Han kommer bli som ny inom kort! :)

/Malin














Bild: En sårad Grand. Robert tyckte att rispan framför knäet såg
ut som ett sporrmärke. Usch, hemska tanke! Snyggt är det inte,
men det läker väldigt fint! :)